Första trimetern!
Vecka 0-4 är ju egentligen spruttiden, äggplock, ET och testdagen. Riktigt jobbig period! Men samtidigt en av dom bästa dagarna! Dagen när jag plussade!
En jag känner frågade mig hur jag visste att jag var gravid, om jag tog ett sånt där test. ETT TEST? Skojar du jag tog väl typ 1 varje dag i flera veckor hehe :)
Veckorna efter fram tills vecka 8 va otroligt långa och fulla av oro. I vecka 8 skulle vi ju göra VUL för att se om det fanns ett pickande hjärta där inne. Mitt hopp va lika med 0 eftersom det var i det här skedet vi fick missfall förra gången.. Dessutom fick jag några bruna flytningar som höll på att ta livet av mig av oro. Gissa om lyckan var total när vi tillsist fick se våran älskade bebis på 9mm med ett tickande hjärta <3
Sedan tycker jag att allt kändes lite lättare fram mot vecka 13. Oron fanns alltid och jag vågade liksom inte njuta riktigt tyvärr. Men första steget med ett pickande hjärta var avklarat och bara det va otroligt stort! Hade inga direkt symptom på att jag var gravid så jag va ju jätte orolig över det! Vart var illamåendet som alla pratade om?! Magen va mest gasig och spänd men ingen direkt bebismage på gång..
Vi bestämde oss ganska snabbt för att vi ville göra kub testet. Först och främst för att se om det verkligen var en bebis där inne och sen för att hellre veta om det var något allvarligt fel på bebisen i tidigt skede än vid RUL. Vi känner tyvärr ett par som fick reda på att deras bebis var allvarligt sjuk och skulle inte överleva utanför magen så dom fick göra sen abort :( så vi kände att vi ville göra kub.
Den dagen va i slutänden helt fantastisk! Våran lilla ärta hade utvecklats till en bebis med tydliga ansikte drag av näsa och mun samt armar och ben som han viftade med hejvilt :) kunde inte förstå att den lilla vilden på 9 cm hoppade runt för fullt i magen och jag kände ingenting :) nu ville jag verkligen börja försöka njuta och hoppas på att vi i framtiden faktiskt skulle få bli föräldrar <3
Detta var bara en kort sammanfattning av första trimetern. Det var så otroligt mycket känslor då och jag kan nog inte sammanfatta det på något bra vis. Men jag är så otroligt glad och tacksam för att vi tog oss igenom denna tiden som var så otroligt tuff och orosfylld.
skriven
vilka fina bilder från KUB! Jag ser fram emot det nästa vecka. Kan inte fatta att jag går in i vecka 12 i morgon! Kul att följa dig som ligger några steg före :) Men du har ju varit med om samma resa och vet vad det innebär. Håller med om att dessa veckor har varit jättejobbiga! och hoppas det blir lite bättre framöver.