duravita.blogg.se

Och om jag ska vara ärlig så är det så otroligt många känslor just nu! Självklart känns det underbart och jag är så lycklig att våran lille kille äntligen är här! Samtidigt som det har varit så otroligt kämpigt också. Visst man får höra att det är jobbigt med spädbarn men man målar ändå upp en bild av att allt är så himla rosaskimrande underbart och alla andra verkar ha bebisar som bara äter sover och bajsar.

Jag har gråtit varje dag nästan sen A kom. Han har varit kinkig och ledsen och är ibland helt otröstlig. Amningen har inte räckt till så vi har varit tvungna att ge ersättning också i tillägg. Det är fruktansvärt jobbigt när ens barn är ledsen och man inte kan trösta och man inte förstår vad som är fel. Jag har känt mig så misslyckad som mamma och jag skäms för att jag gråter också. När man längtat så länge efter något känns det som en skam att tycka att det är jobbigt. Men just nu är det svårt att se att vi kan ge oss ut och hälsa på folk/ gå och ta en fika med någon när man inte vet hur nästa gråtattack blir. Jag hoppas det vänder snart så man kan börja bli lite normal snart. Och den där jävla amningen!! Mjölken räcker inte till och det gör också att jag känner mig misslyckad :( jag vill så gärna att det ska funka men just nu kan jag sitta och amma i timmar ändå blir han inte mätt..

Och jag älskar såklart att vara mamma han är helt underbar också och jag gråter av det också :) hormonerna är på topp! 

Jag ville bara inte skriva en förskönad historia här om hur det är just nu för det är väldigt slitsamt, men jag vet att det blir bättre.