Svärmor!

Ja vart ska man börja! Är det någon gång man blir irriterad på sin svärmor är det verkligen när man skaffar barn!!

Svärföräldrarna bor väldigt nära så det har varit lätt för oss att åka ner till dom lite snabbt ibland just för att komma hemifrån. Men jag blir galen på min svärmor! 

Jag har ju krångel med amningen att mjölken inte räcker till så vi har ju fått ge A lite ersättning emellanåt också. Och det är tydligen barnmisshandel enligt min svärmor sånt ska man verkligen inte ge till sitt barn. Och när jag ammar kan jag behöva gå iväg flera ggr för att amma just för att A lätt somnar när han ammar, eller för att han inte håller sig mätt länge nog. Och enligt min BM ska jag amma jätte ofta för att verkligen få igång mjölken. Men då klagar svärmor och säger att jag matar för ofta så det är jätte synd om A. Jag och sambon är tydligen jätte elaka mot A och tvingar honom att äta!! För på hennes tid var det minsann var 3:e timme dom små skulle få äta annars fick dom ligga där och skrika emellanåt! 

Och om jag går runt med A och vaggar honom för att få honom lugn så är det också fel, för man vänjer dom vid dålig ovana att bli bärda. Suck!

Och napp ska barn heller inte ha enligt henne.. Nej barn ska ligga och skrika och rensa lungorna för det är bra.. 
Nej fy fan jävla kärring!! Stenåldersragata!

En dag skulle vi dit på middag och jag bestämde mig för att ta barnvagnen ner då det går på 10 min bara och det kändes skönt att få röra på sig lite. När jag kommer dit lyfter jag ur liggdelen och ställer i hallen medans jag ska ta av mig ytterkläderna. Svärmor är där med en gång och tar liggdelen med A i och lyfter ut honom på deras altan, som inte är isolerad och det är -10 ute! Jag frågar va fasen hon gör, varav hon svarar att barn ska ligga ute och få frisk luft. Hon har dessutom tagit bort locket till liggdelen och dragit ner suffletten så A ligger helt öppet i där. Jag blev så jävla arg! Va fan en nyfödd ska väl inte ligga ute helt ensam när det är så kallt ute? Ett barn är väl en sak,men ett spädbarn?? Gissa om jag lyfte in honom snabbt och blev arg!

Och hon klagar även på att A ligger ensam i sin spjälsäng på natten. Stackars barn! 
Men sen när jag sagt att när han vaknar på natten så lyfter jag honom till mig och ligg ammar tills vi båda somnar sen ligger han kvar tills vi vaknar, nej då är det också fel för jag kan lägga mig på honom så han dör.

Och ibland när hon bärt honom och han är ledsen så går hon runt och säger till honom; såja såja är dom så dumma mot dig, jaa stackare, såå dumma.

Alltså va fan?! Tur min sambo säger ifrån, även fast hon varken lyssnar eller bryr sig. Men vill hon ha besök av oss eller få va med A måste hon skärpa sig alltså!


Hon tycker säkert att jag är överbeskyddande, men jag vill ha en glad och nöjd bebis och är det mat och närhet han vill ha så ska han få det också! Så små barn behöver inte uppfostras än för dom förstår inte sånt ändå! 

Ja framtiden blir intressant att se hur det kommer utveckla sig! Men jag accepterar ingen skit alltså!!